.

En sån bra vecka det varit! Hunnit med att träffa farmor, farfar, kusin, farbror och massa fina vänner. Självklart pappsen också. Bland det bästa av allt har nog varit att hunnit hänga med Liv och Ralf så mycket. Vad jag kommer sakna de nu...

Igår ringde jag och anmälde mig och Sofia (med söner of course!:)) till en kurs i babymassage. Vi ska träffas 6 gånger i ungefär 2 timmar och det ska bli så mysigt! Vi började ju massera Sami redan när han var ungefär 3 veckor och började få magknip. Då var det bara magmassage, sen fick vi lära oss lite mer på en av familjeträffarna och jag tycker att det är så himla mysigt! Sami gillar det så klart också. Sen så skadade det ju inte att kursen bara kostar 200 kronor dessutom. Sweet! Synd nog missar jag och Sami första tillfället eftersom den börjar redan nu på tisdag men det känns okej ändå. Vi ska ju till Luleå! Och jag håller på att längta ihjäl mig.

Det har inte blivit särskilt mycket sömn på sistone. Vet inte riktigt varför det blivit så.. Sami sover fortfarande (oftast) hyffsat bra om nätterna och en hel del på dagarna.. men jag har nog inte lyckats koppla av tillräckligt när han sovit utan hela tiden hittat på annat. Klart man vill göra annat. Om nätterna har jag somnat runt 12 sen vaknat vid 3 och matat, inte kunnat somna på en stund och sen klivit upp för matning vid 7 och ingen mer sömn efter det. Vilket gett ungefär 3 timmar sömn 2 gånger per natt och inge mer. Kanske inte konstigt att man blir trött efter ett tag? Det som tar mycket energi är kvällarna.. Sami har fortfarande mycket magknip om kvällarna och det blir en hel del skrik och en hel del frustration för oss. Igårkväll hade vi en riktigt mysig stund på skötbordet, Sami var glad fastän det var kväll och pruttade och bajsade (vilken han inte brukar klara av om kvällarna) och mitt i allt detta så började jag såklart att hoppas att det kanske hade vänt. Att även kvällarna skulle kunna börja bli bra för honom. En liten stund senare skriker han som en galning igen. När han äntligen lyckas somna så försöker jag också att göra detsamma men det är så svårt att koppla av! Nåja. Det blev i alla fall en bra natt sedan och när han ätit vid 6 så somnade vi tillsammans i sängen till 9 så nu känner jag mig ganska utvilad. Jag bara längtar så efter att han ska sluta ha ont. Ska man våga hoppas på 3-månaders-snacket? Att det ska bli bättre med magen efter 3 månader? Jag kan nog inte låta bli att hoppas i alla fall.

Det blev ingen allvarlig mjölkstockning i alla fall. Men om man kan ha lite mjölkstockning så hade jag nog det :) Jag hoppas jag slipper få nått liknande igen! Fy så ont. Tur att det gick över fort. Nu blir det extra varma inlägg när jag ska ut, det är verkligen lätt att bli lurad av det här vädret.

Fy fan vad ont jag har i patten! Ush jag vill inte ha sån där mjölkstockning som man har hört talas om ska vara så hemsk. I fredags hade jag ont i den andra och lät då Sami äta mest från den och sen värmde jag med vetekudden och det blev bättre igår men idag har jag fått ont i den andra. Jaja, inte mycket annat att göra än att försöka få Sami att äta massor, massor från den. Nu på en gång! So long.

Solen skiner ute, Fredrik ska sluta till lunch idag (och vi har inte setts sen i tisdags kväll eftersom han varit i Stockholm och jobbat och blev klar längre på grund av askmolnet.. hehe), det är HELG vilket innebär mys med hela familjen, imorrn ska jag ha födelsedagsfika, Sami är världens finaste och nu ska vi ut i solen och promenera till stan för en lunch med Fredrik. Jag är nöjd, mycket nöjd med tillvaron just nu!

Ja imorrn blir våran lilla plutt 2 månader. Vad fint allt känns just nu. Stressen börjar lägga sig, jag känner att jag kan njuta mycket mer av tiden med Sami och kärleken bara växer hela tiden. Herregud vilket kaos livet har varit de senaste två månaderna egentligen. Vilken omställning! Och så mycket nytt att lära sig..

Vilken bra påskhelg det varit. Jag håller fast vid min känsla av att påsken är en mycket trevligare högtid än julen. Inga krav, inga måste, inga onödiga traditioner bara några extra lediga dagar och oftast många kära återseenden. I helgen fick så Sami äntligen träffa sin mormor och moster. Det var himla mysigt, men som vanligt så gick tiden alldeles för fort. Vi hann i alla fall med att äta god mat, shoppa loss lite och mysa på en massa hemma. Och som vanligt när Jenny är på besök så blev en massa gjort. Tillexempel kom några tavlor och en hylla upp på väggen, lägenheten blev dammtorkad och Sami fick en snygg hemmabyggd mobil ovanför skötbordet.

Den där som skriker ganska ofta. I alla fall så fort det är dags att bajsa. Eller så fort han måste ligga själv? Jag fattar ingenting, för den som jag har här nu ser precis likadan ut men mycket, mycket gladare och nöjdare. Sover som ett barn när han sover och är nöjd med att ligga och titta (oftast i knät men ändå) när han är vaken och han ser glad ut ibland! Jag tror jag behåller honom :)

För ett tag sen fick vi förfrågan om att vara med i en studie där man ska jämföra barn som ammas med barn som får ersättning. Detta för att man håller på att ta fram en ny och (förhoppningsvis) bättre ersättning. Både jag och Fredrik tyckte att det kändes ganska självklart att tacka ja även om det blir en del att komma ihåg (som t.ex. att skriva upp hur många gånger Sami bajsar varje dag och att föra mat-dagbok 3 dagar per månad). Att vi är med kommer att innebära att de tar en del prover på Sami också och idag var första gången. De mätte, vägde, tog blodprov och satte in honom i en lustig maskin. Det roligaste med det hela var att Västerbottenkuriren var där och tog bilder och intervjuade. Så nån dag inom en snar framtid kommer vi vara med där :) En annan rolig grej var att reportern frågade "Vad heter hon"? Undrar var hon fick det ifrån? De röda byxorna? Eller är jag fördomsfull? Nåväl. Det var inte mycket annat att svara än "Han heter Sami". Stavningen var inte heller lätt, men det har jag redan börjat vänja mig med. Jag trodde visst fel när jag trodde att Sami var den vanligaste/bästa stavningen men det är skit samma. Det är ändå den snyggaste ;)

Idag har jag lämnat plutten för första gången. Jag for till stan och spelade biljard och fikade med Marie medan Sami var hemma med Fredrik. Jag hade pumpat ut mjölk som han skulle få om han blev hungrig. Allt gick mycket bra, jag hann njuta av lite egen tid och kom hem lagom till att det var dags att ge han mat, det jag hade pumpat ut räckte inte riktigt (vårat lilla matvrak ;)) men då vet vi till nästa gång att vi måste ha mer på lager. Hur som helst så är jag väldigt glad och nöjd efter min första stund ifrån Sami, jag kände mig trygg med att han var med Fredrik och det var skönt att få umgås med Marie på tu man hand. Sen var det fint att få sakna honom lite och även om det bara var några timmar så var det riktigt fint att få komma hem till mina killar.

Igårkväll kom jag på den eminenta idén att "tvångsmata" Sami precis innan jag gick och la mig. Det vill säga jag matade honom fast han sov och utan att han hade börjat visa att han var hungrig.. Det var nog det smartaste jag kommit på på länge. Efter det sov han till halv 4 och sen till halv 8. Det innebär att jag precis fått ha min första natt med bara EN matning. Jag känner mig som en ny människa! Och Sami verkar inte lida det minsta av det heller, han gillar visst att äta sovandes också det lilla matvraket.

Som vanligt var det ett tag sen jag uppdaterade. Det hinns liksom inte med just nu, men vad gör det? Vi har det fint i alla fall. Vissa dagar är ganska tunga, en sån dag var det i torsdags. Sami var vaken och gnällig i princip från 8 på morgonen till 4 på eftermiddagen då han sov 2 timmar och sen var vaken och gnällig någon timme till. Jag var ganska slut efter den dagen vill jag lova. Men sen kommer dagar som igår, då han var vaken och glad, sov som ett barn när vi var på stan (vaknade bara för en snabbmatning och sov sen vidare) och dessutom lät han mig och Fredrik ha en riktig myskväll framför tv:n med alkoholfritt rosébubbel och godis till Så ska det låta medan han sov gott i sin säng. Ja, det är upp och ned helt enkelt. Men mest upp. Han börjar kännas väldigt medveten också, han tittar på en på ett helt annat sätt och de där små leendena som kommer ibland känns inte längre alltid som gaser ;)

En sån bra dag. Det började fint med att jag fick sova bästa natten sen lillkillen kom till världen tror jag. Endast en amning mellan 23 och 8 känns som en dröm! Fler sånna nätter tack :) Efter morgonmatningen hann vi med att slumra lite i sängen och sen fick jag äta frukost i lugn och ro medan Sami susade vidare. Efter det kunde jag väcka honom, amma honom igen och sen ta bussen till stan lagom till att äta lunch med Fredrik. Sen kikade jag lite på stan, hade tänkt att köpa nån fler amningstopp men de var alla så sjukt tråkiga att jag sket i det. Får kolla om man kan hitta nått roligare på internet kanske. Men jag lyckades i alla fall hitta ett par jeans till Sami (ganska onödigt då han har gott om brallor men det var så snygga! och på rea så då fick jag haha) och ett par snygga vantar till mig. Sen tog vi en promenad hem i solen. Då var jag lycklig. Bästa dagen på föräldraledigheten hittills helt klart. Det är så himla skönt att det nu har börjat kunna gå 4 timmar mellan amningarna, det gör det så mycket enklare att hitta på grejer också ger det ju mig lite mer tid att göra annat. När vi kom hem var Sami på lysande humör och låg och kikade med sina fina ögon och sprattlade med armarna. Inga sura trumpna miner alls (som det annars varit lite väl gott om de senaste dagarna). Jag tog några bilder och tänkte lägga upp här men hittar inte sladden nu, så det kommer sen.

Min lilla plutt har redan växt ur sina minsta kläder. Fan så sorgligt samtidigt som jag är glad att han växer. Tror inte jag skrev det, har varit för mycket annat men vi var ju och vägde och mätte honom i onsdags och då hade han gått upp till 4465gram (så vid det här laget är han garanterat uppe i födelsevikten) också hade han växt 2,5cm till 56,5. Herre! Jag trodde aldrig att de växte så fort. Kanske inte så konstigt att kläderna i storlek 50 är för små? hehe. Känns i alla fall väldigt märkligt att redan lägga undan kläder och tänka att de kommer till användning till nästa unge. Nästa unge? Konstiga tanke.

Här har det varit ganska tyst. Både jag och Fredrik har varit riktigt dunderförkylda och lilla Sami har inte heller mått riktigt bra så det har varit några jobbiga dagar. Tur i oturen har vi hans farmor och farfar på besök och det har varit väldigt bra då vi har varit helt slutkörda.

Idag är sista dagen vi är hemma hela familjen. Imorrn börjar Fredrik att jobba igen och det känns väldigt tråkigt. Jag tror att jag och Sami kommer klara oss bra, jag känner mig inte så nervös som jag trodde att jag skulle göra. Däremot tycker jag synd om Fredrik som måste jobba och inte får vara hemma och mysa. Men så är det, och jag tror att det kommer gå bra även om det blir en omställning igen. Vi får helt enkelt se till att ta till vara på kvällarna och helgerna när vi får vara tillsammans allihopa.

Idag är en riktigt bra dag. Vi var på BVC tidigare och vägde lillen och nu hade han gått upp 135g på två dagar. Så himla skönt! Nu vet vi att han får i sig tillräckligt via amningen. Det är inte utan att jag känner mig lite stolt, att vi fixar det så bra och att det funkar mer och mer smärtfritt hela tiden.

Ja, jag brukar ju inte direkt vara den som har svårt för att bara ta det lugnt och chilla.. Men sen vi kom hem från BB har jag varit igång och gjort nånting 100% av min vakna tid. Kanske inte så konstigt men faktiskt ganska onödigt. Igårkväll när Sami för hundrafemtioelvte gången på samma kväll ville amma och jag bara, bara ville sova så brast det till slut och jag grät som jag inte gjort på många år. Herregud så skönt det var! Och nu har jag bestämt mig för att ta det mer lugnt, allt mitt fokus ska ligga på min lilla kille. Och den stora med såklart. Det gör inget om det ligger grejer lite här och var, om det är dammråttor i hörna eller om tvättkorgen svämmar över. Det gör såklart inget om jag inte är konstant inloggad på msn och facebook och bloggar varje dag heller (vilket jag ju inte ens gör..). Det viktigaste nu är att jag får tillbaka lugnet och att jag och Sami får amningen att fungera till 100%. Det går faktiskt väldigt bra just nu, imorrn ska vi väga honom igen och se så att han går upp i vikt. Igår när de var här från barnavårdcentralen hade han gått ner lite mer. Sköterskan trodde dock inte att det var nån fara utan bara det att han inte gått ner det han "ska" innan vi åkte hem från BB i och med att vi åkte hem så tidigt. Dessutom var han nybajsad och oäten när vi vägde honom. Jag vet ju hur mycket han äter så jag känner mig ganska lugn över att han snart börjar tjocka på sig lite. Jag har lyckats tappa lite till och ligger nu på -11,5 kg. Så himla skönt! Igår när vi gick till Ica kände jag mig lättare och snabbare än jag gjort på väldigt länge. Nu ska jag fixa lite god mat till oss. Om jag inte skriver på ett tag så beror det på att jag myser med Sami och Fredrik och försöker lära känna min lilla son.