Kikärtsbröd och barnmorskebesök

Igår var jag riktigt seriös och bakade lite bröd med kikärter i. Det blir ju så sjukt gott, och nyttigt! Dessutom håller det sig mjukt och färskt längre än många andra hembakade bröd tycker jag. Om någon är sugen på att prova så gjorde jag efter detta recept (blir ca 16 bullar) :


Ingredienser:
1 burk kikärtor, bönor eller linser ( ca 400 gram)
4 1/2 dl vatten
1 pkt jäst
2 tsk salt
1/2 dl rapsolja
1 msk mörk sirap / socker
5 dl rågsikt
8 dl vetemjöl

Gör så här:
1. Häll av och skölj kikärter (eller bönor eller linser). Mixa dem med 2 dl vatten i en matberedare eller med hjälp av stavmixer. Späd med resten av vattnet, värm sedan till 37 grader.
2. Smula jästen i en bunke, häll över vätskan och rör tills jästen löser sig.
3. Tillsätt salt, olja, sirap, rågsikt och 4 dl av vetemjölet. Arbeta in resten av mjölet efter hand med en trägaffel tills degen släpper bunkens kanter. Låt jäsa övertäck i 30 min.
4. Knåda degen lätt på mjölat bakbord. Forma 16 bullar, eller färre om du vill ha stora. Lägg dem på en plåt med bakplåtspapper och låt jäsa ytterligare 30 min. Sätt ugnen på 225 grader.
5. Grädda bullarna mitt i ugnen i 15 min.

Idag var vi hos barnmorskan igen. Som jag skrivit tidigare så är hon ju lite special, idag var hon tex 30 minuter försenad (ett antal personer letade efter henne men hon var försvunnen) och när hon väl kom fick vi varken en orsak eller ursäkt från henne. Nåväl, vi ides inte sura så mycket över det. Sen blev det lite spännande, för det första så hade jag 156 (tror jag det var) i hB. Det är galet högt hehe. Så det fick hon ta om och då var det 137 vilket också är högt men mer troligt. Sen mätte hon magen och den var stor, lika stor som om jag vore i vecka 41. Kan det betyda att det kommer igång snart? Hoppas! Sen skulle hon känna efter hur bebisen låg och lyssna på hjärtljudet och det blev svårare. Hjärtljudet hörde hon men hon lyckades inte känna hur bebisen låg. Jag hade under tiden en ganska ordentlig sammandragning också så magen var ju stenhård.. Efter mycket lyssnande efter hjärtat och klämmande så kom hon i alla fall fram till att vi ska gå på ultraljud för att få reda på hur bebisen ligger. Det känns bra tycker jag, jag är ganska säker på att den ligger som den ska. Den har ju gjort det länge och det känns inte som att den ändrat läge. Dessutom ska de bli riktigt spännande att få gå på ultraljud nu när bebisen är så stor! Imorrn 11.30 blir det så jag får rapportera sen hur det går. Skulle den envisas och ligga med rumpan ner så får vi ta det då. Det behöver ju inte vara nån katastrof för det.

Nu ska vi äta lite linssoppa!

So long.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0