.

Ja igår var jag så trött och tusen olika tankar snurrade i huvudet så det var ingen större idé att sätta sig och försöka skriva något om det som hände på förmiddagen. Vi var på förlossningen redan före 7 på morgonen, trött som fifasiken (är ju som sagt ganska morgontrött nuförtiden) och dessutom med tom mage eftersom jag var tvungen att vara fastande inför vändningsförsöket. Först fick vi ta en CTG i ungefär en halvtimme, det innebär att de kollar bäbisens hjärta och mina sammandragningar. Det var mysigt att få höra det lilla hjärtat slå så länge och tydligen har jag mycket sammandragningar, som jag knappt märker av hehe. Sen fick vi vänta en stund och sen var det dags för vändningsförsöket. 2 läkare och 1 barnmorska var med och jag fick en spruta med Bricanyl (tror jag) som ska göra så man inte har sammandragningar så att det ska bli så mycket plats som möjligt i magen. De sa innan att man kunde få hjärtklappningar av den så jag var beredd på det men inte på hur extremt det skulle bli. Det kändes som att hjärtat skulle hoppa ut ur kroppen och jag blev nog lite chockad, men som tur var gick det värsta över ganska fort och sen började de att knuffa på den lilla för att försöka få den att ändra läge. Herregud så ont det gjorde när de tryckte vid bäbisens huvud (är fortfarande öm där nu..). Fick nån rolig kommentar från en av läkarna att "den kryper bara ihop som en ostbåge i stället för att ändra läge". Hihi min lilla ostbåge ;) Hursomhellst så gav de upp ganska fort eftersom den inte alls ville ändra på sig och eftersom det var så pass jobbigt för mig. Efter det fick vi köra CTG en halvtimme igen och sen fick vi äntligen äta lite. Då var klockan typ 11 och jag hade varit vaken utan mat sen halv 6. Inte bra för mig som är så känslig för sånt hehe. Sen så fick vi då tid för kejsarsnitt. Så på måndag runt 10-11 tiden kommer vi få träffa våran lilla efterlängtade älskling. Om det nu inte skulle komma igång i helgen då får det bli akut snitt. Men det tror vi väl inte ska hända.